Igår sa min ex-hostfather att jag såg tjockare ut än för en vecka sedan. Han menade det tydligen på ett positivt sätt, men jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Skyller det på kylan, copar den med femton lager kläder och att ständigt äta. Funkar fint!
Igår berättade barnens lärare på Bal Mandir för mig att från och med nästa vecka har barnen "vinterlov" i tre veckor, vilket innebär inget jobb. Det är den nepalesiska framförhållningen det! Detta innebär att jag nu jobbar i tre dagar till, sedan kommer jag att vara ledig att göra vad tusan jag vill varendaste dag fram tills mor anländer den 19e.Tror det kommer att bli kul! Jag har inte riktigt kommit på vad jag ska fylla dagarna med, men det blir nog en del häng på barnhemmet (barnen är ju fortfarande där, fattar inte riktigt varför dom ska ha vinterlov), besök på Annas och Lizas skola och på ett barnhem i Patan bland annat.
Nu ska jag äta den underbart goda, maten som Liza har lagat, fy tusan vad jag är lyckligt lottad!
måndag 27 december 2010
söndag 26 december 2010
JUL i Kathmandu!
GOD fortsättning allihopa! Hoppas att julen har varit riktigt härligt och mysig och julig hemma i Sverige eller vart ni nu sitter och läser.
Här har jag haft en fullspäckad och härlig julafton och en lugn och skön juldag. På barnhemmet var det vanlig arbetsdag i fredags, men med lite ballonger, ett par julklappar och Jingle Bells på morgonsången blev dagen i alla fall lite speciell. Efter jobbet for jag runt i Thamel lite för att finna mina sista julklappar (framförhållning, yes!), och sprang där in i den sköna skåningen Per som jag träffade lite snabbt på stan för ett par veckor sen. Han bjöd med mig på svensk julafton med några andra svenskar och svensktalande finländskor samt en amerikan, på takvåningen till deras guesthouse. Där avnjöts svensk glögg, pepparkakor, hembakta lussekatter, knäck och risbräck, skumtomtar, Marabou mjölkchoklad, Fazerchoklad och Toffifee, allt till tonerna av ljuv julmusik och med utsikt över staden. Det var himmelrike, trevligt som få! Jag åt alldeles för mycket godis!
Efteråt drog jag vidare till närmsta bästa internetcafé för att skypa med kära familjen som höll på att smått påbörja firandet hemma i Sverige. Helt underbart att se alla igen och höra deras röster, och fick även se granen, snön och öppna spisen. Nästan som att vara hemma igen! Kändes skönt, hemkänslan som gnagt mig lite släppte fint och vi pratade i nästan en timma. Tack för det familjen!
Nästa stopp var middag i Thamel, och trots tjockmättnad efter två timmars godisätande lyckades jag få ner lite god kyckling. Vi fortsatte ut på reggaebaren och lyssnade på liveband och festade. Hemkomst 2.30 tror jag, då var det dags för lite nattmackor och mysigt julklappsbyte i lägenheten. Fick en supersöt anteckningsbok i Nepalpapper av tjejerna, ska användas till något bra!
Juldagen har mest använts till slöande, pannkaksbrunch och tvätt. Nu ikväll drog vi tre ut på middag igen, den här gången blev det mer eller mindre riktig (amerikansk) julmat: femrätters julmeny med rostad, fylld kalkon med tranbärssås som huvudrätt, tjockt! Tror jag snart lyckats äta tillbaka mina fem förlorade kilo.
Så sammanfattningsvis en väldigt skön och otraditionell jul, även om den riktiga julstämningen inte riktigt satt där. Att fira med folk av massa olika nationaliteter är väldigt spännande, och det är så roligt att höra om de olika traditioner som finns! Hemlängtan som jag hade befarat höll sig i skinnet och jag har kunnat njuta av gott sällskap, god mat, musik och mys, som sig bör!
Nästa jul ska jag dock försöka befinna mig hemma, jul i Sverige äger!
Här har jag haft en fullspäckad och härlig julafton och en lugn och skön juldag. På barnhemmet var det vanlig arbetsdag i fredags, men med lite ballonger, ett par julklappar och Jingle Bells på morgonsången blev dagen i alla fall lite speciell. Efter jobbet for jag runt i Thamel lite för att finna mina sista julklappar (framförhållning, yes!), och sprang där in i den sköna skåningen Per som jag träffade lite snabbt på stan för ett par veckor sen. Han bjöd med mig på svensk julafton med några andra svenskar och svensktalande finländskor samt en amerikan, på takvåningen till deras guesthouse. Där avnjöts svensk glögg, pepparkakor, hembakta lussekatter, knäck och risbräck, skumtomtar, Marabou mjölkchoklad, Fazerchoklad och Toffifee, allt till tonerna av ljuv julmusik och med utsikt över staden. Det var himmelrike, trevligt som få! Jag åt alldeles för mycket godis!
Efteråt drog jag vidare till närmsta bästa internetcafé för att skypa med kära familjen som höll på att smått påbörja firandet hemma i Sverige. Helt underbart att se alla igen och höra deras röster, och fick även se granen, snön och öppna spisen. Nästan som att vara hemma igen! Kändes skönt, hemkänslan som gnagt mig lite släppte fint och vi pratade i nästan en timma. Tack för det familjen!
Nästa stopp var middag i Thamel, och trots tjockmättnad efter två timmars godisätande lyckades jag få ner lite god kyckling. Vi fortsatte ut på reggaebaren och lyssnade på liveband och festade. Hemkomst 2.30 tror jag, då var det dags för lite nattmackor och mysigt julklappsbyte i lägenheten. Fick en supersöt anteckningsbok i Nepalpapper av tjejerna, ska användas till något bra!
Så sammanfattningsvis en väldigt skön och otraditionell jul, även om den riktiga julstämningen inte riktigt satt där. Att fira med folk av massa olika nationaliteter är väldigt spännande, och det är så roligt att höra om de olika traditioner som finns! Hemlängtan som jag hade befarat höll sig i skinnet och jag har kunnat njuta av gott sällskap, god mat, musik och mys, som sig bör!
Nästa jul ska jag dock försöka befinna mig hemma, jul i Sverige äger!
onsdag 22 december 2010
Julförberedelser!
När jag läser folks statusrader på facebook om hur alla åker hem inför jul, så är det nog första gången jag riktigt börjar förstå att det faktiskt är dan före dan före dopparedan. Jag har hittills hört EN (1) jullåt spelas (och jag kommer inte ens ihåg vilken det var), vädret känns fortfarande som april, jag ska jobba på julafton och jag har hittills köpt noll (0) julklappar (ungefär lika bra framförhållning som för två år sedan, men i år tänkte jag inte köpa så många...). Jaa, utsikterna för julstämning är inte så goda. Men när jag och Liza gick hemåt från Thamel idag (efter att äntligen ha testat den utsökta hot chocolat caken på Or2K, amazing!) så fann vi äntligen en julgran i en prisklass som passade oss! Den är inte så stor som vi först hade tänkt oss, men den är vacker, och den är vår!
När vi sedan stiger in genom dörren, så har Anna fixat klart dom sista juldekorationerna! Så nu har vi glitter, bomullstussar, pappersgirlanger och en icke-fungerande ljusranka med chilifrukter (spenderade minst en halvtimma igår med att få den att fungera, svårt utan lödgrejer) upphängda i taket och på väggarna i vardagsrummet, och en liten julgran på bordet. Imorgon ska det införskaffas apelsiner och nejlikor för lite jullukt, och på julafton blir det högst troligtvis julmiddag i Thamel med alla vi känner. Juldagen planerar spenderas med mys och chill och hemmagjort glühwein uppe på taket. Jaa, jul blir definitivt inte på något vis som vanligt, men vad gör det? Jag tror att den kommer bli himla bra här också. Och jag hoppas på att kunna prata lite på skype med er nära och kära där hemma på julafton.
Mestadelen av kvällen idag spenderades med att vi alla tre suttit i soffan och inte gjort något annat än pratat och sett stearinljusen brinna ner. Det var mysigt. Strömavbrott i fyra timmar gör sannerligen att man spenderar mer tid med varandra, kan rekommendera det någongång sådär emellanåt.
Godnatt!
söndag 19 december 2010
Söndag i Saltymore
Okej, det stavas Soalee mode, men låter som Saltymore och det är coolare. Har bott här i tre dagar nu, och trivs som fisken i vattnet! Det var lite jobb med att få ordning på allting, fredag eftermiddag och lördag spenderades med att finna närmaste vettiga butik (gömd 10 meter från vår ingång visade det sig efter att ha traskat Kalimatigatan upp och ner ett par gånger...), skaffa vatten, få varmvatten till en av duscharna, handla rengöringsprodukter och städa. Nepalesernas idé av städning stämmer inte riktigt överens med västerlänningars syn på det hela. Städa badrummet innan någon flyttar in, varför det? Men nu är det i alla fall någorlunda rent, lite inbonat och med lite julprydnader (ingen julgran men väl en pyntad julananas, och vi planerar att "låna" en buske från takvåningen och pryda lite...). Svinkallt i rummen, men varm stämning, så det är fint! Och vi har en fisk.
Strömavbrotten är uppe i åtta timmar om dagen nu. Fyra timmar på morgonen och fyra på kvällen, just de tider då man som bäst behöver lite ström. Men vad sjutton, det kunde (och kommer säkert att bli) värre. Heja Nepal!
Idag hade jag en rendez-vouz med en enorm råtta i vårt klassrum. Som tur var kom den på att mitt knä inte var rätt ställe att springa upp i, så den ändrade riktning ungefär 30 cm innan och kutade över golvet bland alla barnen istället. Hej och hå, vilka överraskningar man kan få här ibland!
Så, livet går på sin gilla gång, och nu ska jag dra på middag!
Tjo och tjim!
Förresten, på fredag är det ju för sjutton jul! Missa inte det för allt i världen!
Strömavbrotten är uppe i åtta timmar om dagen nu. Fyra timmar på morgonen och fyra på kvällen, just de tider då man som bäst behöver lite ström. Men vad sjutton, det kunde (och kommer säkert att bli) värre. Heja Nepal!
Idag hade jag en rendez-vouz med en enorm råtta i vårt klassrum. Som tur var kom den på att mitt knä inte var rätt ställe att springa upp i, så den ändrade riktning ungefär 30 cm innan och kutade över golvet bland alla barnen istället. Hej och hå, vilka överraskningar man kan få här ibland!
Så, livet går på sin gilla gång, och nu ska jag dra på middag!
Tjo och tjim!
Förresten, på fredag är det ju för sjutton jul! Missa inte det för allt i världen!
måndag 13 december 2010
Senaste nytt: HALVTIDSFLYTT!
Har just idag varit med mina framtida flatmates Anna och Liza från Tyskland och kikat på våran framtida lägenhet!
Av olika mest praktiska och ekonomiska skäl bestämde jag mig förra veckan för att börja kika runt efter något nytt ställe att bo. När så Michele berättade att han känner två tyska volontärer som också vill flytta till egen lägenhet, och dessa sedan berättar att dom redan funnit en bra sådan och bara söker en rumskompis, så var allt mer eller mindre klart! Lägenheten är stor och, med nepalesiska mått, hur fin som helst. Två sovrum, stort vardagsrum, två badrum och ett litet kök, inte helt centralt men femton minuters promenad från Durbar Square och ungefär trettio från Thamel. Paret som hyr det i första hand verkar väldigt tillmötesgående och säger att dom fixar allt vi behöver. (Jag var lite besviken för att det nämnts något om en ugn, men den var inte där längre, det är något jag saknar märkligt mycket...) Det är i alla fall fantastiskt, jag ser så fram emot att flytta ihop med dom här tjejerna, som dessutom råkar vara toppensköna! Flytten sker så snart som möjligt, troligtvis onsdag eller torsdag, och på fredag blir det inflyttningsfest i våran lägenhet i Kathmandu! Wohow!
Jag har i allmänhet börjat trivas mycket bättre här i stan. Kan bero på att jag senaste veckan sett fram emot den ljusa framtid i att flytta till egen lägenhet med sköna pers, eller att det just idag är exakt halva tiden kvar tills jag lämnar Nepal. 65 dagar har redan flugit förbi, och jag tror inte att dom sista 65 kommer att gå mycket långsammare. Inte långsamt alls faktiskt. Snarare blixtsnabbt. Och när det börjar gå mot slutet blir man ju alltid mer fäst vid allting. Dessutom har jag börjat känna mig mer hemma i stan, hittar relativt bra, har en handfull favoritrestauranger och -hängställen, lär känna nya människor (okej, fortfarande inte många, men tillräckligt och bra folk) och jag trivs bra med jobbet med barnen. Tycker hela tiden mer och mer om dom små rackarna. Jul kommer troligtvis att bli fullbokat, och det har även öppnat sig en chans för tillgång till svenska pepparkakor, lussekatter och glögg.
Livet är ljust, och jag njuter.
Av olika mest praktiska och ekonomiska skäl bestämde jag mig förra veckan för att börja kika runt efter något nytt ställe att bo. När så Michele berättade att han känner två tyska volontärer som också vill flytta till egen lägenhet, och dessa sedan berättar att dom redan funnit en bra sådan och bara söker en rumskompis, så var allt mer eller mindre klart! Lägenheten är stor och, med nepalesiska mått, hur fin som helst. Två sovrum, stort vardagsrum, två badrum och ett litet kök, inte helt centralt men femton minuters promenad från Durbar Square och ungefär trettio från Thamel. Paret som hyr det i första hand verkar väldigt tillmötesgående och säger att dom fixar allt vi behöver. (Jag var lite besviken för att det nämnts något om en ugn, men den var inte där längre, det är något jag saknar märkligt mycket...) Det är i alla fall fantastiskt, jag ser så fram emot att flytta ihop med dom här tjejerna, som dessutom råkar vara toppensköna! Flytten sker så snart som möjligt, troligtvis onsdag eller torsdag, och på fredag blir det inflyttningsfest i våran lägenhet i Kathmandu! Wohow!
Jag har i allmänhet börjat trivas mycket bättre här i stan. Kan bero på att jag senaste veckan sett fram emot den ljusa framtid i att flytta till egen lägenhet med sköna pers, eller att det just idag är exakt halva tiden kvar tills jag lämnar Nepal. 65 dagar har redan flugit förbi, och jag tror inte att dom sista 65 kommer att gå mycket långsammare. Inte långsamt alls faktiskt. Snarare blixtsnabbt. Och när det börjar gå mot slutet blir man ju alltid mer fäst vid allting. Dessutom har jag börjat känna mig mer hemma i stan, hittar relativt bra, har en handfull favoritrestauranger och -hängställen, lär känna nya människor (okej, fortfarande inte många, men tillräckligt och bra folk) och jag trivs bra med jobbet med barnen. Tycker hela tiden mer och mer om dom små rackarna. Jul kommer troligtvis att bli fullbokat, och det har även öppnat sig en chans för tillgång till svenska pepparkakor, lussekatter och glögg.
Livet är ljust, och jag njuter.
söndag 12 december 2010
3.. 2.. 1.. BUNGY!
JA, igår gjorde jag det som jag sagt mig själv att jag aldrig skulle göra: hoppa bungy jump!
Det var förfärligt, smärtsamt i fotlederna, snurrigt, kaos, uppochner, blurrigt, overkligt och läskigt. Men härlig adrenalinkick! Väl nere på fast mark och lycklig över att leva fick jag för mig att göra Swingen också. Kan beskrivas som en superstor gunga med ett 100 m fritt fall innan. Hade noll energi kvar i mina nerver för att ladda om och bli sådär skönt, exalterat nervös, så känslan på bron var mest ett trött "varför gör jag det här igen, jag vill inte falla igen". Men det var coolt, otäckt fall och skönt gung. Skönare än bungyt men mindre pepp innan. Vill göra det igen, swingen när jag har mer energi och bungyn när jag inte längre har ont i fotlederna efter sjukan.
Jag är stolt över att jag vågade hoppa, och ännu mer för att jag vågade göra det igen!
onsdag 8 december 2010
En standarddag
Blev ombedd att skriva ett blogginlägg, och det gör jag så gärna! Slänger ut ett om hur min vanliga dag ser ut. Hade egentligen tänkt att lägga in en massa bilder också, men sen blogspot och mitt internet inte riktigt vill samarbeta (och jag inte har tagit några såna bilder), så skiter jag i det, tråkigt eller ej. Såå, here goes.
07.00 - Klockan ringer, snoozar några gånger innan jag orkar pallra mig upp. Huset är alltid svinkallt på morgonen, så efter en någorlunda varm dusch i alltför kallt badrum brukar jag köra med underställ, fleecetröja och raggsockar för att få upp och hålla värmen.
ca 08.00 - Frukost, på senare tid mest toastbröd med sylt (onyttigt men gott) eller med ägg och kaviar (nyttigt men inte lika gott), och thé förstås, men så snart magen är i topptrim igen ska jag köra igång med havregrynsgröten!
09.00 - är tiden då jag optimalt ska vara på väg ut genom dörren för att börja resan mot Bal Mandir. Brukar inte vara så.
10.00 - borde jag börja jobba. Mer troligt är att jag sitter i micron i en trafikstockning eller går från busshållplatsen... Ingen stress dock, dom brukar nog klara sig rätt bra på mornarna utan mig. Jobbar med en lärare, en nepalesisk tjej som har ansvar och håller i trådarna, och eventuella andra volontärer som är där ibland (nepalesiska eller japanska. Fattar fortfarande inte varför det är så stor andel japanska volontärer där, mysterium.)
10.40 - mer trolig tid att jag kommit fram till Bal Mandir och hälsat på barnen. Sitter i ring och nynnar med i nepalesiska och engelska sånger, och försöker få ungarna att göra detsamma. Sen lite "frukt och varm mjölk"-stund, och därefter mer eller mindre fri lek.
12.00 - Lunch för barnen, lugn tid för mig i cirka femton minuter innan dom kommer tillbaka och ska sova. Att försöka natta tolv barn varav fem inte alls vill sova är nog det jag gillar minst, men det brukar gå efter ett tag.
13.00 - Lunch för mig! Avnjutes med en god bok eller en god kamrat på någon billig nepalesisk, indisk eller västerländsk restaurang i närheten. (okej, den västerländska är skit, med det finns sandwich, hamburgare och pommes där, helt okej när man tröttnat på nepalesiskt och indiskt)
14.30 - De barn som inte redan vaknat och börjat leva rövare väcks, städning.
15.00 - Hejdåsång och slut på arbetsdagen. Eftermiddags- och kvällssysselsättningar kan bestå av chill, vykortsskrivande, läsning, småätande och dylikt på standardställen som Garden of Dreams eller Or2K, teater, shopping (händer inte ofta), strosande i turistområdet Thamel, sightseeing till nya eller gamla ställen med goda vänner, middag och en öl eller två med andra eller samma goda vänner, middag och chill hemma hos familjen... jaa, det är väl ungefär det. Planerar att utöka mängden och variationen av aktiviteter, men det kommer!
21.00 - senaste tiden att vara hemma för att slippa behöva väcka familjen och be dom komma ner och låsa upp grinden. Sker väl sisådär varannan kväll. Inte riktigt hållbart, men har planer för att förändra det också.
23.00 - Efter att ha uppdaterat mig om vad som hänt hemma (facebook), kollat mail och lagt några omgångar av Harpan, är det dags att sussa inför en ny dag.
Idag köpte jag nya skor, efter att ha accepterat att min vänstersko är för evigt försvunnuen i någon gömd vrå på Bal Mandir. Nöjd med köpet, men inte sådär superfotriktigta direkt, så jag kommer nog få ont i fötterna. Skit man får ta för 26 spänn. Hittade också stans största shoppingcenter, med den mest västerländskliknande matbutiken jag sett sen jag for hemifrån. Det är trevligt att veta att det finns minst en matbutik med grönsaksdisk och kyldisk, men priserna där är alltför höga för att faktiskt handla där. Gäller egentligen hela shoppingscentret, så inget handlat där. En trevlig sak som hände var att jag, efter att ha kikat runt på alla fem våningar, satte mig med en nybakad chokladmuffins, en banan och en clementin vid en liten glassbar på nedervåningen. Som jag sitter där och mumsar kommer killen från glassbaren fram till mig. "Testa den här, det är chokladglass med orio och chokladcrisp" säger han och räcker mig ett litet rån med en chokladig glasskula. Okej, inte den godaste glass jag ätit i mitt liv, och lite kaka på kaka, men uj vilken shysst snubbe! Med banan nerhackad i glassen var det nästan som banana split, och jag var lycklig.
Har de senaste dagarna varit på Kathmandu International Theater Festival och kollat på två teatrar. Känns bra att vara lite kulturell, och den ena var riktigt bra! Har även upptäckt att Kathmandu är ganska litet, för även om jag bara känner en handfull människor här, så har jag förvånande många gånger träffat på just dessa få personer. Trevligt!
Topp två intressanta resekaraktärer i veckan:
På andra plats: Nederlänningen som liftar från holland och runt i asien och sedan planerar att cykla hem från S:t Petersburg.
På första plats: Ovan nämndes ungerske kompis som går runt jorden. Planerad tidsperiod: fyra år.
Skönt med sånna människor, dom påminner mig om att ingenting är omöjligt, och allting blir så mycket lättare.
Rätt lugn vecka hittills, men kan hända att mycket nytt är på gång... dududidu! (fortsättning följer...)
07.00 - Klockan ringer, snoozar några gånger innan jag orkar pallra mig upp. Huset är alltid svinkallt på morgonen, så efter en någorlunda varm dusch i alltför kallt badrum brukar jag köra med underställ, fleecetröja och raggsockar för att få upp och hålla värmen.
ca 08.00 - Frukost, på senare tid mest toastbröd med sylt (onyttigt men gott) eller med ägg och kaviar (nyttigt men inte lika gott), och thé förstås, men så snart magen är i topptrim igen ska jag köra igång med havregrynsgröten!
09.00 - är tiden då jag optimalt ska vara på väg ut genom dörren för att börja resan mot Bal Mandir. Brukar inte vara så.
10.00 - borde jag börja jobba. Mer troligt är att jag sitter i micron i en trafikstockning eller går från busshållplatsen... Ingen stress dock, dom brukar nog klara sig rätt bra på mornarna utan mig. Jobbar med en lärare, en nepalesisk tjej som har ansvar och håller i trådarna, och eventuella andra volontärer som är där ibland (nepalesiska eller japanska. Fattar fortfarande inte varför det är så stor andel japanska volontärer där, mysterium.)
10.40 - mer trolig tid att jag kommit fram till Bal Mandir och hälsat på barnen. Sitter i ring och nynnar med i nepalesiska och engelska sånger, och försöker få ungarna att göra detsamma. Sen lite "frukt och varm mjölk"-stund, och därefter mer eller mindre fri lek.
12.00 - Lunch för barnen, lugn tid för mig i cirka femton minuter innan dom kommer tillbaka och ska sova. Att försöka natta tolv barn varav fem inte alls vill sova är nog det jag gillar minst, men det brukar gå efter ett tag.
13.00 - Lunch för mig! Avnjutes med en god bok eller en god kamrat på någon billig nepalesisk, indisk eller västerländsk restaurang i närheten. (okej, den västerländska är skit, med det finns sandwich, hamburgare och pommes där, helt okej när man tröttnat på nepalesiskt och indiskt)
14.30 - De barn som inte redan vaknat och börjat leva rövare väcks, städning.
15.00 - Hejdåsång och slut på arbetsdagen. Eftermiddags- och kvällssysselsättningar kan bestå av chill, vykortsskrivande, läsning, småätande och dylikt på standardställen som Garden of Dreams eller Or2K, teater, shopping (händer inte ofta), strosande i turistområdet Thamel, sightseeing till nya eller gamla ställen med goda vänner, middag och en öl eller två med andra eller samma goda vänner, middag och chill hemma hos familjen... jaa, det är väl ungefär det. Planerar att utöka mängden och variationen av aktiviteter, men det kommer!
21.00 - senaste tiden att vara hemma för att slippa behöva väcka familjen och be dom komma ner och låsa upp grinden. Sker väl sisådär varannan kväll. Inte riktigt hållbart, men har planer för att förändra det också.
23.00 - Efter att ha uppdaterat mig om vad som hänt hemma (facebook), kollat mail och lagt några omgångar av Harpan, är det dags att sussa inför en ny dag.
Idag köpte jag nya skor, efter att ha accepterat att min vänstersko är för evigt försvunnuen i någon gömd vrå på Bal Mandir. Nöjd med köpet, men inte sådär superfotriktigta direkt, så jag kommer nog få ont i fötterna. Skit man får ta för 26 spänn. Hittade också stans största shoppingcenter, med den mest västerländskliknande matbutiken jag sett sen jag for hemifrån. Det är trevligt att veta att det finns minst en matbutik med grönsaksdisk och kyldisk, men priserna där är alltför höga för att faktiskt handla där. Gäller egentligen hela shoppingscentret, så inget handlat där. En trevlig sak som hände var att jag, efter att ha kikat runt på alla fem våningar, satte mig med en nybakad chokladmuffins, en banan och en clementin vid en liten glassbar på nedervåningen. Som jag sitter där och mumsar kommer killen från glassbaren fram till mig. "Testa den här, det är chokladglass med orio och chokladcrisp" säger han och räcker mig ett litet rån med en chokladig glasskula. Okej, inte den godaste glass jag ätit i mitt liv, och lite kaka på kaka, men uj vilken shysst snubbe! Med banan nerhackad i glassen var det nästan som banana split, och jag var lycklig.
Har de senaste dagarna varit på Kathmandu International Theater Festival och kollat på två teatrar. Känns bra att vara lite kulturell, och den ena var riktigt bra! Har även upptäckt att Kathmandu är ganska litet, för även om jag bara känner en handfull människor här, så har jag förvånande många gånger träffat på just dessa få personer. Trevligt!
Topp två intressanta resekaraktärer i veckan:
På andra plats: Nederlänningen som liftar från holland och runt i asien och sedan planerar att cykla hem från S:t Petersburg.
På första plats: Ovan nämndes ungerske kompis som går runt jorden. Planerad tidsperiod: fyra år.
Skönt med sånna människor, dom påminner mig om att ingenting är omöjligt, och allting blir så mycket lättare.
Rätt lugn vecka hittills, men kan hända att mycket nytt är på gång... dududidu! (fortsättning följer...)
torsdag 2 december 2010
Alla mina små kycklingar
Idag fick jag reda på att tre av mina barn, Madhabe, Yashoda och Dristi, ska adopteras bort i helgen. Jag blir så glad vid tanken på att dom kommer att få sin antagligen största önskan uppfylld; en familj, föräldrar som älskar dom och ett tryggt hem. Men samtidigt smärtar det faktiskt lite i hjärteroten att dom far iväg.
Madhabe är en flicka jag ser väldigt mycket Hinders i, både uteseendemässigt och med en otrolig självständighet, viss envishet och känsla för rättvisa, och trots att (eller kanske på grund av att) hon inte är särskilt kramig eller uppmärksamhetssökande, så tycker jag så mycket om henne och har otrolig respekt för henne. Hade jag varit några år äldre och varit i rätt sits i livet hade jag velat adoptera henne själv.
Yashoda och Dristi är också två helt underbart söta och goa tjejer, man smälter lite när man ser dom alla tre. Jag hoppas verkligen att deras nya föräldrar är människor med hjärtat på rätta stället.
Inser i och med detta att jag börjat bli ganska fäst vid alla dom här ungarna, och dom små, små tillfällena av tillgivenhet och kärlek väger upp frustrationen i att försöka sussa ett barn som absolut inte vill sova. Det känns bra, och jag är glad över att få en sån här erfarenhet. (Men kommer antaglien inte vilja jobba med barn i framtiden, inget har hittills förändrat det)
Imorgon ska jag dra med kameran dit och försöka få dom små trollen på kort. På kvällen är det teatertime!
Madhabe är en flicka jag ser väldigt mycket Hinders i, både uteseendemässigt och med en otrolig självständighet, viss envishet och känsla för rättvisa, och trots att (eller kanske på grund av att) hon inte är särskilt kramig eller uppmärksamhetssökande, så tycker jag så mycket om henne och har otrolig respekt för henne. Hade jag varit några år äldre och varit i rätt sits i livet hade jag velat adoptera henne själv.
Yashoda och Dristi är också två helt underbart söta och goa tjejer, man smälter lite när man ser dom alla tre. Jag hoppas verkligen att deras nya föräldrar är människor med hjärtat på rätta stället.
Inser i och med detta att jag börjat bli ganska fäst vid alla dom här ungarna, och dom små, små tillfällena av tillgivenhet och kärlek väger upp frustrationen i att försöka sussa ett barn som absolut inte vill sova. Det känns bra, och jag är glad över att få en sån här erfarenhet. (Men kommer antaglien inte vilja jobba med barn i framtiden, inget har hittills förändrat det)
Imorgon ska jag dra med kameran dit och försöka få dom små trollen på kort. På kvällen är det teatertime!
onsdag 1 december 2010
Första december
Jobbar på att få julkänsla, men när jag vaknade imorses kändes det av någon märklig anledning mer som första dagen på påsklovet än fösta december. Tror det beror på vädret (kallt på mornar och kvällar, 15 grader mitt på dagen på en höft, ungefär som en varm, tidig vårdag hemma). Har i alla fall ätit två clementiner = juligt. Hur var första julkalenderavsnittet, om någon såg det?
Har dragit på mig en härlig förkylning med snuva och hosta, antingen på grund av att föroreningarna här i stan börjar krypa sig långt ner i mina lungor, eller för att jag springer runt i sandaler i iskylan på mornarna och kvällarna, på grund av att min ena sko har blivit kidnappad av någon unge på Bal Mandir. Ska utlysa belöning för den imorgon, den ska tillbaks!
Idag var min första lugna dag sedan förra måndagen, mycket välbehövligt även om det förstås är superkul med fullt ös!
Hänt i veckan:
besökt Swayambounath (aptemplet) på kvällen med Nic från Spanien. Kändes ungefär som att besöka en skola på kvällen, som att man inte borde vara där.
träffat Anna-Lena, svenskan som gjorde att jag hamnade här, och ätit middag med henne och de femton tjejerna på NGCC
besökt en Fair Trade-utställning på Norska ambassadens superflotta residens
ätit lunch med Sita som också är delaktig i att jag hamnade i Nepal, och hennes kompis på mitt nya favorithangplace Garden of Dreams
besökt Pashupatinath på kvällen, vilket innebar att beskåda en kremering och se ett hinduiskt, sprituellt "firande" av något slag, mycket intressant även om vi inte fattade något
Umgåtts med mer eller mindre nya bekantskaper och vänner
besökt Patan
jobbat med barnen
hittat en pizzeria med ÄNNU godare italiensk pizza än Dolce Vita (som redan den hade sjukt god pizza... imagine!)
med mera med mera...
Nu ska jag gå och lägga mig innan jag lackar ur totalt på blogger och bilderna som aldrig gör som jag vill, och mitt idag väldigt sega internet.
Förresten, om någon av någon osedvanligt god anledning ska skicka post hit så skulle jag bli evigt tacksam för muskotnötkrydda och pizzakrydda! I övrigt överlever jag fint!
Ta hand om er där hemma, kör försiktigt på vägarna och släck ljusen innan ni går hemifrån
Varma kramar Hanna
Nu ska jag gå och lägga mig innan jag lackar ur totalt på blogger och bilderna som aldrig gör som jag vill, och mitt idag väldigt sega internet.
Förresten, om någon av någon osedvanligt god anledning ska skicka post hit så skulle jag bli evigt tacksam för muskotnötkrydda och pizzakrydda! I övrigt överlever jag fint!
Ta hand om er där hemma, kör försiktigt på vägarna och släck ljusen innan ni går hemifrån
Varma kramar Hanna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)