En standarddag

Blev ombedd att skriva ett blogginlägg, och det gör jag så gärna! Slänger ut ett om hur min vanliga dag ser ut. Hade egentligen tänkt att lägga in en massa bilder också, men sen blogspot och mitt internet inte riktigt vill samarbeta (och jag inte har tagit några såna bilder), så skiter jag i det, tråkigt eller ej. Såå, here goes.

07.00 - Klockan ringer, snoozar några gånger innan jag orkar pallra mig upp. Huset är alltid svinkallt på morgonen, så efter en någorlunda varm dusch i alltför kallt badrum brukar jag köra med underställ, fleecetröja och raggsockar för att få upp och hålla värmen.

ca 08.00 - Frukost, på senare tid mest toastbröd med sylt (onyttigt men gott) eller med ägg och kaviar (nyttigt men inte lika gott), och thé förstås, men så snart magen är i topptrim igen ska jag köra igång med havregrynsgröten!

09.00 - är tiden då jag optimalt ska vara på väg ut genom dörren för att börja resan mot Bal Mandir. Brukar inte vara så.

10.00 - borde jag börja jobba. Mer troligt är att jag sitter i micron i en trafikstockning eller går från busshållplatsen... Ingen stress dock, dom brukar nog klara sig rätt bra på mornarna utan mig. Jobbar med en lärare, en nepalesisk tjej som har ansvar och håller i trådarna, och eventuella andra volontärer som är där ibland (nepalesiska eller japanska. Fattar fortfarande inte varför det är så stor andel japanska volontärer där, mysterium.)

10.40 - mer trolig tid att jag kommit fram till Bal Mandir och hälsat på barnen. Sitter i ring och nynnar med i nepalesiska och engelska sånger, och försöker få ungarna att göra detsamma. Sen lite "frukt och varm mjölk"-stund, och därefter mer eller mindre fri lek.

12.00 - Lunch för barnen, lugn tid för mig i cirka femton minuter innan dom kommer tillbaka och ska sova. Att försöka natta tolv barn varav fem inte alls vill sova är nog det jag gillar minst, men det brukar gå efter ett tag.

13.00 - Lunch för mig! Avnjutes med en god bok eller en god kamrat på någon billig nepalesisk, indisk eller västerländsk restaurang i närheten. (okej, den västerländska är skit, med det finns sandwich, hamburgare och pommes där, helt okej när man tröttnat på nepalesiskt och indiskt)

14.30 - De barn som inte redan vaknat och börjat leva rövare väcks, städning.

15.00 - Hejdåsång och slut på arbetsdagen. Eftermiddags- och kvällssysselsättningar kan bestå av chill, vykortsskrivande, läsning, småätande och dylikt på standardställen som Garden of Dreams eller Or2K, teater, shopping (händer inte ofta), strosande i turistområdet Thamel, sightseeing till nya eller gamla ställen med goda vänner, middag och en öl eller två med andra eller samma goda vänner, middag och chill hemma hos familjen... jaa, det är väl ungefär det. Planerar att utöka mängden och variationen av aktiviteter, men det kommer!

21.00 - senaste tiden att vara hemma för att slippa behöva väcka familjen och be dom komma ner och låsa upp grinden. Sker väl sisådär varannan kväll. Inte riktigt hållbart, men har planer för att förändra det också.

23.00 - Efter att ha uppdaterat mig om vad som hänt hemma (facebook), kollat mail och lagt några omgångar av Harpan, är det dags att sussa inför en ny dag.


Idag köpte jag nya skor, efter att ha accepterat att min vänstersko är för evigt försvunnuen i någon gömd vrå på Bal Mandir. Nöjd med köpet, men inte sådär superfotriktigta direkt, så jag kommer nog få ont i fötterna. Skit man får ta för 26 spänn. Hittade också stans största shoppingcenter, med den mest västerländskliknande matbutiken jag sett sen jag for hemifrån. Det är trevligt att veta att det finns minst en matbutik med grönsaksdisk och kyldisk, men priserna där är alltför höga för att faktiskt handla där. Gäller egentligen hela shoppingscentret, så inget handlat där. En trevlig sak som hände var att jag, efter att ha kikat runt på alla fem våningar, satte mig med en nybakad chokladmuffins, en banan och en clementin vid en liten glassbar på nedervåningen. Som jag sitter där och mumsar kommer killen från glassbaren fram till mig. "Testa den här, det är chokladglass med orio och chokladcrisp" säger han och räcker mig ett litet rån med en chokladig glasskula. Okej, inte den godaste glass jag ätit i mitt liv, och lite kaka på kaka, men uj vilken shysst snubbe! Med banan nerhackad i glassen var det nästan som banana split, och jag var lycklig.

Har de senaste dagarna varit på Kathmandu International Theater Festival och kollat på två teatrar. Känns bra att vara lite kulturell, och den ena var riktigt bra! Har även upptäckt att Kathmandu är ganska litet, för även om jag bara känner en handfull människor här, så har jag förvånande många gånger träffat på just dessa få personer. Trevligt!

Topp två intressanta resekaraktärer i veckan:
På andra plats: Nederlänningen som liftar från holland och runt i asien och sedan planerar att cykla hem från S:t Petersburg.
På första plats: Ovan nämndes ungerske kompis som går runt jorden. Planerad tidsperiod: fyra år.
Skönt med sånna människor, dom påminner mig om att ingenting är omöjligt, och allting blir så mycket lättare.

Rätt lugn vecka hittills, men kan hända att mycket nytt är på gång... dududidu! (fortsättning följer...)