"We should go to Australia. We should TOTALLY go to Australia!"

Ovanstående meningar var det första som flög genom mitt huvud när jag vaknade en måndagsmorgon för två veckor sedan. Jag hade varit sjuk i två dagar och började väl redan bli uttråkad, hade funderat ett tag på hur jag skulle göra med Indienresor som inte lockade, framtida visumsförlängningar och andra sådana småproblem, och började dessutom känna att Nepal är bra, kul, intressant, men inte kanske i 6 månader. Och framförallt - jag saknade (och saknar än ibland) ett väl fungerande, strukturerat västerländskt samhälle! "Kul! Australien är ju inte så långt bort" tänkte jag. Insåg senare att det är längre till Sydney än hem till Sverige, men ja, jag är ju i alla fall halvvägs.

Ikväll är biljetterna äntligen bokade, efter två veckors funderande, småvelande, rådfrågande, uppdaterande, biljettkollande, småplanerande och peppande. 17e februari avgår flyget från Kathmandu till Melbourne (efter en detour halvvägs hem, mellanlandar i Qatar av alla ställen på jorden). Grovplanen är att i 42 dagar resa längst östkusten, via Sydney norröver mot Queensland och stora barriärrevet, surfa, dyka, sola och bada, se natur och djur, njuta av fina städer, kultur och god mat, träffa massa folk, och sedan på magiskt snabbt vis ta mig tillbaka till Sydney för hemresa.

Det kommer att bli legendariskt.

Här kommer jag att vara!

Alla tips och erfarenheter mottages tacksamt!

Jag är pepp. Och frisk också för alla som undrar, det är skönt.

Ta hand om er i snövädret där hemma!

TÄVLING!

På vägen till Bal Mandir, Thamel, Swayambhunath eller Pandara, i bussen eller gående, njuter jag mycket av att lyssna på ipod. Det dämpar ljuden av alla gälla tutor från bilar, motorcyklar, bussar och annat hemskt som far fram här på gatorna i Kathmandu, och förstås för att musik gör vardagen roligare! Dock börjar mina spellistor, som mestadels är uppbyggda av gamla blandskivor av diverse vänner, bli väl genomlyssnade nu. Därför efterlyser jag nu nya, fräscha, schyssta blandskivor med grym musik som kan få mig att dansa och sjunga mig fram längst gatorna!

Bästa skivan vinner en hemlig nepalpryl! *ohh*

Så dra ihop lite skön och bra musik, bränn ner det på en skiva, kom på ett bra namn och gör ett snyggt cover om du orkar, lägg i kuvert med lagom många frimärken, bifoga en lapp med namn och kanske en glad rad och skicka till

Hanna Vidarsson
c/o Devi Lama
Po.Box 5196
Kathmandu
Nepal

Gör något bra - gläd en volontär!


Detta är vad som möter mig varje dag på väg till barnhemmet: trafik, föroreningar, gråa gator, poliser och tråkiga murar. Lätta upp min vardag med musik please!

Lite nepalkunskap inom parentes: Toyotabussen på bilden är en så kallad micro. Dom åker jag så gott som varje dag. Jag är till synes också den enda västerlänningen som gör det. Det finns ungefär 17 platser, inklusive de bredvid chauffören, men i rusningstrafik kan dom lätt pressa in runt 30 pers (inklusive de som hänger utanför). Det är trångt! Priset för en resa ligger runt otroliga 10-15 rupees (1-1.50 SEK)



1 månad

Ja, tro det eller ej, men idag 10e november är det exakt en månad sedan jag knallade av planet på Tribhuvan airport i Kathmandu. Det känns som en evighet sedan, samtidigt som tiden har gått väldigt fort.
Under dessa 31 dagar eller vad sjutton det nu blir, 32 kanske, så har jag bland annat lärt mig att:

• pruta en taxi
• byta blöjor
• göra masala tea (kryddthé)
• att trekka i annapurna innebär sjukt mycket trappor
• korsa gatan i Kathmandu (upp med näven!)
• hitta till jobbet
• hitta hem från jobbet (nästan iaf)
• åka mikrobuss
• tala litelite nepali (alldeles för lite)
• ta hand om barn
• välja RÄTT mikrobuss
• det är vackert i bergen
• haremsbyxor är faktiskt sjukt bekvämt
• nepalesiska människor är otroligt vänliga och hjälpsamma mot gäster
• nepalesiska människor tycks vara otroligt oartiga mot varandra
• nepali nog är ett oartigt språk
• saker kan faktiskt fungera utan regler, t.ex. Kathmandus trafik
• det är viktigt att ta hand om varandra
• köra lite, lite motorcykel
• bära pashminaschal på ett snyggt sätt

Och säkert mycket mycket mer som jag inte kommer på nu...

Har dock en liten enmånadersdipp, troligt på grund av att min mage fortfarande inte fungerar som den ska. Antar att det tar lite tid att bygga upp en ny bakterieflora, men palla! Jag vill ha porterstek, älgkött, hasselbackspotatis, stuvad vitkål med korv, och ett stort glas kall, fet hemmamjölk!

Träffade i alla fall mina barn idag igen, dom verkade glada att se mig (inbillar jag mig åtminstonde). Träffade även ett svenskt par som besökte barnhemmet idag, dom trodde att jag kom från norrland. Heja.

Nu dags för sängen, ny dag imorgon!

Flesh and bones, eller?

Lyckades pallra mig upp och iväg mot jobbet imorses, men nästan väl framme kände jag mig inte alls pigg och frisk nog för barnpassning. Hela kroppen stretade emot, jag ville bara sätta mig ner, frös och svettades om vartannat. Så jag ringde och sjukanmälde mig. På vägen tillbaka tänkte jag att jag var tvungen att posta mina vykort först bara. Och när jag ändå var i Thamel kan man ju inte låta bli att strosa lite också. Och kika lite i affärer. Klockan hann bli halv ett innan jag kom hem, då hade jag införskaffat två nya filmer, ett par tofflor till jobbet, en skjorta och ett paket servetter (har varit ständig snuvig sen jag kom hit, men i den här luften är det nog inte så konstigt). Nöjd, men kanske inte riktigt det som var at vila upp sig.
Lite senare hängde jag med föräldrarna Hallgren som var här och hälsade på, det var himla trevligt! Vi var uppe vid aptemplet och åt på restaurang. Tog en taxi hem, och helt plötsligt kör taxichauffören på en snubbe! Jag var helt säker på att den stackars mannen minst brutit lårbenet, säkert båda! Men nejnej, han reser sig upp, borstar bort smutsen, ger taxichauffören en arg blick och några säkert väl valda ord och går sedan därifrån. Verkar inte ens halta. Lite otäckt, men jag är inte alltför förvånad.
Ja mor, jag är alltid försiktig när jag går över gatan här.

Dagens besvikele: Fick en underbar liten svensk statiolpåse med några svenska nummer av allers, en svensk deckare och en stor kaka marabou mjölkchoklad av Maria och Hans. Självklart glömmer jag den i taxin.

Dagens ironi: Efter att äntligen ha fått någorlunda ordning på mitt internet, klämmer killen-från-våningen-under som tydligen pluggar it, ur sig idag att "Men du, du kan använda mitt internet, jag ska ge dig lösenordet"

Take care, lev väl!

Sjukling!

Så kom den, lika plötsligt men väntat som ett svenskt midsommarregn: stora sjukdagen. Gårdagen spenderades i sängen och på toaletten med kräkningar, feber, diarré, huvudvärk, trötttrötttrötthet och som grädden på moset en fantastisk träningsvärk i ryggen. Inte så pepp. Men efter 48 timmar och x antal olika tabletter så återstår nu bara huvudvärken och träningsvärken, och de känner jag ju inte av så länge jag sitter stilla! Så det är vad jag gör, sitter stilla vid min dator, äter glass och banan och chips och har det rätt skönt. Familjen är ute och firar Tihar, ljus- och syskonfestival samt Newariskt nyår, som är nu hela helgen och som innebär långledigt, hela fyra dagar fre-mån! (Välbehövligt efter en intensiv förra vecka) Rätt skönt att vara ensam i lägenheten ett tag. Festivalen har dock också inneburit fyrverkerier varje kväll samt en konsert av nepalesisk populärkulturkvalitet (=dålig) i grannskapet igår, allting så högljutt att dom lika gärna kunnat befinna sig på balkongen utanför mitt fönster. Inte så kul när man är sjuk och bara vill sova.

Veckan har som sagt varit fullspäckad. Förutom jobb varje dag så har jag träffat Anna och Cattis i tisdags, åkt på kort sightseeing till en jungel samt träffat Nils och Jesica i onsdags, varit ute med jobbet i torsdags och blivit uppdragen till en by på ett berg i fredags. (The motorbikeride of hell som jag kallar den: två timmar uppför en ringlande grusväg som inte tycktes gjord för trafik annat än möjligtvis motorcross, med en motorcykel vars kedja satt för löst. Heja.) Fin utsikt över hela Annapurnas bergskedja väl uppe på toppen iaf.

Jobbet rullar på fint, jag jobbar kvar hos toddlersen eftersom jag blivit alldeles för fäst vid dem för att kunna byta. Det funkar fint, dom är goa och gulliga för det mesta. Lite jobbigt i torsdags, när alla japaner (okej, de var bara tre) hade slutat jobba där och jag var ensam volontär kvar med två lärare som jag ibland inte vet vad dom har för sig, och tolv barn. Inga större problem, men jag hoppas att det kommer nya volontärer snart.
Har ett barn, Madhabe, som är helt galet lik mor som barn utifrån de bilder jag har sett. Det är läskigt. Ganska lika till humöret också kan jag tänka mig.


Fikatime



Panche och Madhabe

Glad grabb Manom



Har förresten en adress som man kan skicka snigelpost till om man känner för det:

Hanna Vidarsson
c/o Devi Lama
Po.Box 5196
Kathmandu
Nepal

Ingen garanti att brev går fram, men chansen finns, och då blir jag glad! Allt eventuellt värdefullt eller till synes värdefullt undanbedes dock, sånt går tydligen rätt ner i någon postarbetares fickor.

I fredags fick jag överraskande telefonsamtal från mor, det var mycket trevligt!

Ta hand om er där hemma!

Bara vanlig update

Att börja jobba gjorde verkligen dagarna så mycket kortare! Och skönt lagom intensiva as well. Förutom i lördags, ledig dag som spenderades delvis med att hälsa på på NGCC, Nepal Girls Care Center, hemma hos Sujans syster Devi. Himla trevlig kvinna och intressant projekt. 15 föräldralösa tjejer från Bal Mandir i åldrarna 16-19 som bor i deras hus (eller om man ska säga att Devi och hennes familj bor i tjejernas hus? Vet inte riktigt...) där de utbildar sig och blir självständiga innan de går vidare i livet. Inspirerande!

Har en arbetskamrat som har fått för sig att han ska ta med mig ut på en massa sightseeing i Kathmandu valley, eftersom han har motorcykel. Så igår matade vi enorma fiskar vid en helig sjö lite utanför stan och jag blev överfallen av getter. Idag var vi i Bhaktapur, en gammal stadsdel med härlig arkitektur och självklart massa tempel. Drack chang (risöl) på en newarisk restaurang, ungefärlika fancy som indiska tv-serier är sevärda. Där träffade jag också min första nepalesiska orm, på väg utringlades genom fönstret bakom mig. Kändes gött att veta att man haft den precis vid nacken ett tag. Fick dock veta att dom tydligen inte har några giftiga ormar och spindlar i Kathmandu, men jag misstänker att kackerlackorna som springer här i lägenheten ibland skulle kunna svälja små barn.

Har träffat mycket svenskar de senaste dagarna, i lördags ett par vänner till Hallgren lite snabbt, och igår ett par tjejer som vi mötte på trekken. Himla skönt att prata lite svenska och jämföra nepalesisk - svensk kultur. Käkade supergod pizza på den italienska restaurangen i Thamel tills jag lite dog av mättnad, helt underbart!

Testade att jobba på Kindergarden idag, det var roligt! Barnen är sköna som få! Funderar på om jag ska börja där istället för hos the toddlers. Svårt val. 

Det är lite det jag kan komma på som hänt det senaste, nu är det sovdags. Mina sovrutiner är antagligen det enda som gått mot det mer hälsosamma hållet på den här resan, det är lite skönt så ska försöka hålla på det.

Hoppas som vanligt på att alla mår bra där hemma, sköt om er för tusan!