"We should go to Australia. We should TOTALLY go to Australia!"

Ovanstående meningar var det första som flög genom mitt huvud när jag vaknade en måndagsmorgon för två veckor sedan. Jag hade varit sjuk i två dagar och började väl redan bli uttråkad, hade funderat ett tag på hur jag skulle göra med Indienresor som inte lockade, framtida visumsförlängningar och andra sådana småproblem, och började dessutom känna att Nepal är bra, kul, intressant, men inte kanske i 6 månader. Och framförallt - jag saknade (och saknar än ibland) ett väl fungerande, strukturerat västerländskt samhälle! "Kul! Australien är ju inte så långt bort" tänkte jag. Insåg senare att det är längre till Sydney än hem till Sverige, men ja, jag är ju i alla fall halvvägs.

Ikväll är biljetterna äntligen bokade, efter två veckors funderande, småvelande, rådfrågande, uppdaterande, biljettkollande, småplanerande och peppande. 17e februari avgår flyget från Kathmandu till Melbourne (efter en detour halvvägs hem, mellanlandar i Qatar av alla ställen på jorden). Grovplanen är att i 42 dagar resa längst östkusten, via Sydney norröver mot Queensland och stora barriärrevet, surfa, dyka, sola och bada, se natur och djur, njuta av fina städer, kultur och god mat, träffa massa folk, och sedan på magiskt snabbt vis ta mig tillbaka till Sydney för hemresa.

Det kommer att bli legendariskt.

Här kommer jag att vara!

Alla tips och erfarenheter mottages tacksamt!

Jag är pepp. Och frisk också för alla som undrar, det är skönt.

Ta hand om er i snövädret där hemma!