Lost

Forbannar mitt daliga lokalsinne nar jag irrar runt pa Kathmandus gator och forsoker undvika att bli alltfor pakord. Tredje dagen pa jobbet, och jag har fortfarande inte haft en dag nar jag inte gatt vilse till och/eller fran jobbet. Mycket motion iaf... Imorgon ar det lordag, holiday, men sondag ar det jobb som vanligt. Jag kanner att jag inte skulle vilja leva mitt liv i ett land som har 6 dagars arbetsvecka.

Jobbet gar bra, har inte annu upplevt den stora kanslan av sammanhang och valgorande som jag forvantat mig, men det ar helt okej. Barnen ar sota och goa for det mesta, sa pa den fronten gar det battre an forvantat hittills!
De andra volontarerna som jag traffar just nu ar mest japaner som inte snackar nagon engelska, sa det kanns lite trakigt. Dessutom ar det inte sa manga volontarer som jobbar sa lange, nagra veckor pa sin hojd, och gemenskapen ar inte direkt enorm. Sa mitt hopp om att jobbet skulle bli min stora kalla till nya trevliga kontakter och kompisar har sinat lite, men imorgon ska vi iaf halsa pa NGCC (Nepals Girl Care Center, genom vilket jag fatt boendet och lite sant), och sen kanske jag ska traffa ett par svenskar pa eftermiddagen. Det ska bli gott!

Idag fixade jag och Sujan simkort och mobilt bredband till mig. Mitt telefonnummer ar numera 00977 9813173746. Bredbandet funkar ungefar lika bra som den nepalesiska regeringen. Jag hoppas att det blir battre imorgon, lackar lite pa det.

Idag fyller varldens mest alskade och saknade storebror 23 ar, hundratusentals grattis och en lang mental kram till honom!

Bal Mandir, dag 1

Forsta arbetsdagen har pendlat mellan "hjalp, vart ska jag, vad gor jag, vart ska dom har barnen, vad i hela friden gor jag har, det har kommer aldrig fungera!" staendes hungrig, kissnodig och forvirrad i en korridor med ett barn i var hand och nagra ungar pa vag bort och inte en vuxen sjal i narheten, till "herregud vilka sota ungar, jag kommer helt klart gilla det har nar jag fatt klam pa det!"
Fa av personalen pratar nagon overdrivet bra engelska, ingen verkar bry sig om att hjalpa en vilsen volontar och barn ska hit och dit och fram och tillbaka i en stor byggnad med korridorer som ser likadana ut. Men till lunch blev jag omhandertagen av nagon snubbe som har lite hand om volontarerna, han drog med mig pa restaurang med tva britter som tydligen sponsrat barnhemmet, och visade mig sedan runt pa stallet (som var nagon form av palatsbyggnad fram till 60-talet nar barnhemmet grundades) och forklarade lite vad som forvantas av mig. Det var skont, nu har jag lite mer koll pa laget. Kanslan for imogon ar anda att det har nog kan bli bra nagon gang.
Har aven lyckats ta mig hem med mikrobussen sjalv for forsta gangen, det ar frihet.
Nu ska jag pallra mig hem och njuta av ett avsnitt av How I Met Your Mother, kranga pringleschips (det enda jag hittills hittat som smakar precis som hemma) och latsas att jag ar i ett civiliserat och modernt land en liten stund.

Chilla gott!

Pokhara och Annapurna

Onskade under trekkingen i annapurna att jag hade haft en videokamera med mig, for att kunna delge er i  bergsvandrandets vackra sidor i nagon form av film, men det hade jag inte. Ska absolut lagga upp bilder som kompensation sa snart jag kan och orkar.

Veckan i Pokhara och i trekkingsparen har iaf varit handelserik. Sju timmar i en skumpig buss, motorcykeltur langst sjokanten for att se solnedgangen, strogande langst Lakeside i Pokhara, snabbsightseeing med taxi, traskande upp och ner till World Peace Pagoda, drinkar pa jazzbaren, sitta pa hotelltaket och tittat pa berg och stjarnor och dricka raksi, battur over sjon, paragliding bland bergen, och det var bara de tva forsta dagarna!
Trekkingen var valdigt mycket trappor, forsta dagarna upp, upp, upp, ner, upp. Sovit pa valdigt sporadiska guesthouses, klattrat upp pa Poon Hill (3210 m.o.h) kl 5 pa morgonen for att se soluppgangen over bergen, men det var mest moln. Traffat svenskar, danskar, norrman, nederlanningar, franskar, australienare, amerikaner och sjalvklart nepaleser. Letat frenetiskt efter leoparder i jungeln, utan resultat. Kakat dal bhat och druckit kopiosa mangder masala tea (mjolkte med kryddor, smakar ibland pepparkaka). Sett solen ga ner, upp och ner igen over bergen. Gatt i trappor.

Kanns som jag inte kan bli forvanad over nagonting langre. Just nu sitter jag brevid en ung buddistmunkkille som spelar dataspel... Dom ar ju for harliga!

Imorgon borjar jobbet, och forhoppningsvis ska ocksa nagon form av rutin grundas. De tva veckorna jag har varit har kanns som en evighet. Saknar alla er dar hemma och spenderar antagligen alldeles for mycket tid med att smutta pa skona minnen av tidigare perioder i livet, men det ar valdigt mysigt. Nu ska jag spendera lite tid med att se vad som hander hemma i Sverige innan det ar dags for kvallsmat.

Ta hand om er!

Mmmm Thamel!

Hänger lite i turistkvarteren Thamel i Kathmandu, så himla skönt att se västerlänningar, höra svenska och bara vara för sig själv lite! (efter att äntligen ha lyckats bli av med en visserligen trevlig med lite efterhängsen nepales som gav mig skjuts ner på hans motorcykel.)

Alltså, HÖRA SVENSKA!! Känner att jag har saknat det. Inget fel på de nepalesiska människorna, de är i regel himla härliga, men den indiskbrytande engelskan börjar sätta sig även när jag tänker, och det är skönt att inte känna sig så annorlunda som ensam västerlänning.

Folket jag hänger med...

Men nu måste jag nog kila vidare, det börjar mörkna och jag har ingen större lust att finna min väg tillbaka till Pandhara i mörkret... får nog bli en taxi.

Ha det gött, kött!

I am SO gonna go parahawking!

I mina sma efterforskningar om trekkingtrippen i Pokhara stotte jag pa uttrycket parahawking, en kombination av paragliding och falconary, och jag kande lite att det ar nagot som jag inte vill missa (eller lite mer "WOAAH this is awsome!!") Sa forhoppningsvis ska jag tillbringa nagon dag i borjan av nasta vecka med att paraglida runt (ja, hangflygning AR battre an paragliding, men man far ta vad man finner) med Himalaya i horisonten med ornar eller falkar och pa sa vis sedan kunna stryka "halla en orn eller falk" fran min bucket-list. http://www.parahawking.com/

Igar gick hela familjen Lama och jag upp kl 5 for att besoka fyra olika tempel pa morgonen, eftersom det ar Dasai, festival. Jag kanner mig da och da utstrirrad av folk har, och ett av dessa tillfallen var nar jag fick traska runt utanfor ett tibetanskt tempel med Tzingmee i barsele pa magen, och HELA kon och varenda manniska jag motte glodde pa mig. Kan fortfarande inte forsta varfor, de borde vara vana vid vasterlanningar har.

Sa mycket nytt har inte hant, jag laddar mest for Pokhara, det kommer att bli legendary! Nu ska jag snart gora ett forsta forsok att ringa Sverige for otroliga 6 rupees i minuten! (60 ore)

Ha det gott!

PS. Nagot som jag kan roa mig med lange har ar att titta pa folk, och speciellt tibetanska munkar och deras skor. Kombinationen rod, tibetansk munkkladnad och adidasskor ar underbar!

Hail to the jewel in the lotus!

Sitter just nu pa ett internetstalle omgiven av tioaringar som lanar och ropar hogt varje gang de lyckas skjuta varandra, tangentbordet ar superdrygt, men ska iaf forsoka sammanfatta laget lite.
Har varit i Nepal i sisadar fyra dygn nu, men det kanns som mycket langre. Kathmandu ar coolt. Det ar tempel lite overallt, trafiken ar crazy, motorcyklar och bilar kor overallt och jag ar otroligt trott pa att hoppa hogt av det standiga tutandet, manniskorna ar vanliga och fina, allting ar valdigt annorlunda och jag har slutat bli forvanad over saker. Jag bor med Sujan, hans fru Karmo och deras tio manaders babis Tzingmee i en vanlig lagenhet. De ar buddister och verkligen helt underbara. Sujan har de har dagarna tagit mig ut pa sightsing till diverse olika tempel och vi jobbar hart pa att lara mig spraket och staden. Borja kanna mig relativt hemma vid det har laget.
Den 18e drar vi till Pokhara for en 6-dagars trekking i bergen dar, det ska bli intressant. Sen den 27e borjar jag jobba pa barnhemmet Bal Mandir med 2,5-4aringar om jag minns ratt. Det kommer att bli en utmaning kanner jag, bara att ta hand om Tzingmee for en timme nar Sujan&Karmo ar ute gor mig osaker och nervos. Men har jag vant mig sahar mycket sa ska jag nog kunna vanja mig vid det ocksa.

Ska forsoka hinna skriva mer en annan dag och lagga upp bilder pa fejjan, men nu maste jag sluta.
Saknar er darhemma, ta hand om er sjalva och varandra ordentligt.

PS min mobil fungerar har, sa om nagon har trakigt nagon dag sa ar sms alltid otroligt tacksamt mottaget!

Ibland blir det bra även när det blir fel

Skulle ta flyget till Kathmandu imorses, men se, så blev det inte! Hungrig, trött och stressad får jag reda på att planet är överbokat. Men efter ett par timmars väntan på flygplatsen har den trevliga JetAirwaysbruden fixat mig:

• Flygbiljett i business class morgonen därpå
• Gratis övernattning på femstjärnigt hotell, med frukost-, lunch- och middagsbuffé och resa till och från flygplatsen
• 4000 rupies i näven som kompensation (är väl ca 650 SEK)

Helt OKEJ känner jag.

Så idag har jag passat på att vila upp mig, frotterat mig med indiska affärsmän, tagit en crazy ayurvedisk massage och försökt lära mig vad som inte är alltför kryddstarkt i den indiska matkulturen (tabbe att komma på att man inte pallar stark mat när man är i asien... men antar att jag antingen får härda eller svälta)

fin färg på spa:ts badrockar. Orkar inte lägga upp fler bilder, datorn är så attans seg.

Nu ska snart kvällen avslutas med ett avsnitt av How I Met Your Mother, och sen sussa. Nytt försök att komma upp kl 5 imorgon, sen är det äntligen Nepal som gäller!

Ta hand om er där hemma, saknar er!

Mumbibumbi

Första delen av resan avklarad, och jag sitter nu i sängen på hotellrummet i Mumbai, eller Bombay som vissa kanske känner igen det som. Är än så länge lite seg och trött, men planen är att jag snart ska ta itu med dagen och göra något vettigt. Äta t.ex. Resan this far har gått bra, hade trevligt sällskap på båda planen och sov som en klubbad säl mesta tiden London-Mumbai (överraskande? nej, men himla skönt)
Jag har fortfarande inte fattat att jag är i Indien, börjar tro att stora resfeberskälvan som jag förberett mig för inte kommer att infinna sig. Så jag har det mest gött och njuter.

Lycka är att efter en åtta timmars flygresa med flygplansmat komma på att man har en smaskig powerbar i väskan, mums!