Bal Mandir, dag 1

Forsta arbetsdagen har pendlat mellan "hjalp, vart ska jag, vad gor jag, vart ska dom har barnen, vad i hela friden gor jag har, det har kommer aldrig fungera!" staendes hungrig, kissnodig och forvirrad i en korridor med ett barn i var hand och nagra ungar pa vag bort och inte en vuxen sjal i narheten, till "herregud vilka sota ungar, jag kommer helt klart gilla det har nar jag fatt klam pa det!"
Fa av personalen pratar nagon overdrivet bra engelska, ingen verkar bry sig om att hjalpa en vilsen volontar och barn ska hit och dit och fram och tillbaka i en stor byggnad med korridorer som ser likadana ut. Men till lunch blev jag omhandertagen av nagon snubbe som har lite hand om volontarerna, han drog med mig pa restaurang med tva britter som tydligen sponsrat barnhemmet, och visade mig sedan runt pa stallet (som var nagon form av palatsbyggnad fram till 60-talet nar barnhemmet grundades) och forklarade lite vad som forvantas av mig. Det var skont, nu har jag lite mer koll pa laget. Kanslan for imogon ar anda att det har nog kan bli bra nagon gang.
Har aven lyckats ta mig hem med mikrobussen sjalv for forsta gangen, det ar frihet.
Nu ska jag pallra mig hem och njuta av ett avsnitt av How I Met Your Mother, kranga pringleschips (det enda jag hittills hittat som smakar precis som hemma) och latsas att jag ar i ett civiliserat och modernt land en liten stund.

Chilla gott!