Sitter just nu pa ett internetstalle omgiven av tioaringar som lanar och ropar hogt varje gang de lyckas skjuta varandra, tangentbordet ar superdrygt, men ska iaf forsoka sammanfatta laget lite.
Har varit i Nepal i sisadar fyra dygn nu, men det kanns som mycket langre. Kathmandu ar coolt. Det ar tempel lite overallt, trafiken ar crazy, motorcyklar och bilar kor overallt och jag ar otroligt trott pa att hoppa hogt av det standiga tutandet, manniskorna ar vanliga och fina, allting ar valdigt annorlunda och jag har slutat bli forvanad over saker. Jag bor med Sujan, hans fru Karmo och deras tio manaders babis Tzingmee i en vanlig lagenhet. De ar buddister och verkligen helt underbara. Sujan har de har dagarna tagit mig ut pa sightsing till diverse olika tempel och vi jobbar hart pa att lara mig spraket och staden. Borja kanna mig relativt hemma vid det har laget.
Den 18e drar vi till Pokhara for en 6-dagars trekking i bergen dar, det ska bli intressant. Sen den 27e borjar jag jobba pa barnhemmet Bal Mandir med 2,5-4aringar om jag minns ratt. Det kommer att bli en utmaning kanner jag, bara att ta hand om Tzingmee for en timme nar Sujan&Karmo ar ute gor mig osaker och nervos. Men har jag vant mig sahar mycket sa ska jag nog kunna vanja mig vid det ocksa.
Ska forsoka hinna skriva mer en annan dag och lagga upp bilder pa fejjan, men nu maste jag sluta.
Saknar er darhemma, ta hand om er sjalva och varandra ordentligt.
PS min mobil fungerar har, sa om nagon har trakigt nagon dag sa ar sms alltid otroligt tacksamt mottaget!
Åh, så häftigt det verkar! cool du är. Det kommer helt säkert gå bra att jobba på barnhemmet, som du säger så vänjer man sig ju. och utmaningarna är ju det som utvecklar oss, busbra!
SvaraRaderaVad härligt att din familj du bor hos är så fina! Hoppas ni får grymt på trekkingen!
Sköt om dig, puss. /Julia
Att ta hand om småbarn gör nog att din klocka tystnar ett tag framöver, tror jag om du förstår mig. Ta jobbet som en utmaning. Det låter underbart att få vara ute på vandring en hel vecka, se bara upp för tigrararna.
SvaraRaderaKram mamma
Låter som att du har det riktigt spännande och kul Hanna!
SvaraRaderaJag avundas dig ditt mod, skulle aldrig våga ge mig ut helt ensam på en sådan resa.
Fortsätt att ta vara på resan och njut, jag ska lätt följa din blogg! :)
massa kramar, Matilda den vilda
sitter just och läser din blogg, verkar spännande.jag har en fråga om det är barnhemmet som heter Balmandir, att jag frågar berorpå att jag är adopterad just där ifrån för 30år sedan.har funderat att åka tillbaka för att titta,men har blivit avrodd. jag och min sambo har varit i indien 6ggr men inte i Nepal.Men jag har lovat min dotter att en dag ska vi åka dit.har du några bilder på barnhemmet?
SvaraRaderadet skulle vara roligt att se dem och visa min dotter som nu är 12år, jag är 33år.
jag adopterades jul-aug 1980 tillsammans med en annan flicka , då var vi 3år och nu bor vi inte långt ifrån varandra.(Norrköping)
Det kan finnas foton på oss i ett av rummen där barnen träffar sina adoptivföräldrar.
Mitt nepalesiska namn är Lachmi Nepali och min väninnas är Lurimaya.(nu heter jag Anna och hon Elin)Nu ska jag inte tråka ut dig mer med min nyfikenhet.
Jag tycker att du är en modig och tuff tjej som ger dig ut och jobbar för en bra sak.jag hoppas att din kropp har rättat in sig till bakteriefloran som härjar overthere.
Lycka till med ditt arbete, och jag kommer att följa dig i din blogg.
Tack för mig/Anna