Sjukling!

Så kom den, lika plötsligt men väntat som ett svenskt midsommarregn: stora sjukdagen. Gårdagen spenderades i sängen och på toaletten med kräkningar, feber, diarré, huvudvärk, trötttrötttrötthet och som grädden på moset en fantastisk träningsvärk i ryggen. Inte så pepp. Men efter 48 timmar och x antal olika tabletter så återstår nu bara huvudvärken och träningsvärken, och de känner jag ju inte av så länge jag sitter stilla! Så det är vad jag gör, sitter stilla vid min dator, äter glass och banan och chips och har det rätt skönt. Familjen är ute och firar Tihar, ljus- och syskonfestival samt Newariskt nyår, som är nu hela helgen och som innebär långledigt, hela fyra dagar fre-mån! (Välbehövligt efter en intensiv förra vecka) Rätt skönt att vara ensam i lägenheten ett tag. Festivalen har dock också inneburit fyrverkerier varje kväll samt en konsert av nepalesisk populärkulturkvalitet (=dålig) i grannskapet igår, allting så högljutt att dom lika gärna kunnat befinna sig på balkongen utanför mitt fönster. Inte så kul när man är sjuk och bara vill sova.

Veckan har som sagt varit fullspäckad. Förutom jobb varje dag så har jag träffat Anna och Cattis i tisdags, åkt på kort sightseeing till en jungel samt träffat Nils och Jesica i onsdags, varit ute med jobbet i torsdags och blivit uppdragen till en by på ett berg i fredags. (The motorbikeride of hell som jag kallar den: två timmar uppför en ringlande grusväg som inte tycktes gjord för trafik annat än möjligtvis motorcross, med en motorcykel vars kedja satt för löst. Heja.) Fin utsikt över hela Annapurnas bergskedja väl uppe på toppen iaf.

Jobbet rullar på fint, jag jobbar kvar hos toddlersen eftersom jag blivit alldeles för fäst vid dem för att kunna byta. Det funkar fint, dom är goa och gulliga för det mesta. Lite jobbigt i torsdags, när alla japaner (okej, de var bara tre) hade slutat jobba där och jag var ensam volontär kvar med två lärare som jag ibland inte vet vad dom har för sig, och tolv barn. Inga större problem, men jag hoppas att det kommer nya volontärer snart.
Har ett barn, Madhabe, som är helt galet lik mor som barn utifrån de bilder jag har sett. Det är läskigt. Ganska lika till humöret också kan jag tänka mig.


Fikatime



Panche och Madhabe

Glad grabb Manom



Har förresten en adress som man kan skicka snigelpost till om man känner för det:

Hanna Vidarsson
c/o Devi Lama
Po.Box 5196
Kathmandu
Nepal

Ingen garanti att brev går fram, men chansen finns, och då blir jag glad! Allt eventuellt värdefullt eller till synes värdefullt undanbedes dock, sånt går tydligen rätt ner i någon postarbetares fickor.

I fredags fick jag överraskande telefonsamtal från mor, det var mycket trevligt!

Ta hand om er där hemma!